Vägledande samspel ICDP
Programmet Vägledande Samspel/ICDP är ett hälsofrämjande relations- och empatibaserat program som syftar till att öka förmågan att förstå och respektera varandra genom att utveckla och stärka lyhördhet och empati. Målsättningen är att stärka och upprätthålla kvaliteten på samspel mellan omsorgsgivare och omsorgstagare, men programmet inbegriper allt mänskligt samspel.
Vägledande samspel är ett sätt att förverkliga humanistiska värderingar, såsom FN:s konvention om mänskliga rättigheter och framförallt konventionen om barnets rättigheter. Respekt för barnet som person genomsyrar hela programmet. Det är godkänt av UNICEF och WHO och används i ett 40-tal länder runtom i världen.
Vägledande samspel är utvecklat av professor Karsten Hundeide och professor Henning Rye vid Universitetet i Oslo. Programmet har sin grund i modern forskning kring hälsofrämjande faktorer för barns utveckling. Byggstenarna i programmet kommer från bl.a. utvecklingspsykologi, sociokulturell psykologi, pedagogik, sociologi och neurologi. Programmet ger möjligheter att förebygga psykisk och social ohälsa och bidrar till att motverka stigmatisering, utanförskap och marginalisering.
Vägledande samspel är uppbyggt kring tre dialoger och åtta samspelsteman, som sammanfattar och tar i användning den kunskap vi har idag om vad människor behöver för att utvecklas optimalt och må bra. Grunden till ett gott samspel ligger i våra uppfattningar om barn, unga och vuxna. Programmet lägger därför stor vikt vid att främja positiva uppfattningar om omsorgstagaren. Dessa uppfattningar ligger till grund för en god relation. Programmet fokuserar också på förhållningssättet hos den som vägleder föräldrar och omsorgsgivare. Som stöd för detta finns vissa principer för att öka omsorgsgivarens sensitivitet gentemot barnets behov, avsikter, tankar och känslor.
Sensitiviseringsprinciperna handlar om att skapa förutsättningar för omsorgsgivarens lyhördhet så att hen kan använda sig själv, sin empatiska förmåga och sin personliga erfarenhet för att förstå sitt barn. Vägledande samspel skiljer sig med sin idé om sensitivisering från andra mer instruktiva föräldrastödsmodeller, som med råd och uppmaningar främst strävar efter att förändra barns beteenden. Ett förhållningssätt byggt på sensitivisering är speciellt viktigt i kontakten med omsorgsgivare med annan kulturell bakgrund. Vägledande samspel är såtillvida ett kulturellt öppet program att det lyfter fram och vill aktivera redan existerande omsorgsmönster i olika kulturer och tolka dessa mönster inom ramen för de värderingar som finns i just det kulturella sammanhanget.
En annan viktig komponent i Vägledande samspel är implementeringen. Vissa grundförutsättningar måste finnas i en organisation eller på en arbetsplats för att förankringen av de principer Vägledande samspel står för ska kunna omsättas i praktiken och ha bärkraft. Hur väl programmet kan tas i bruk beror till stor del på hur mycket tid och stöd som planeras in för en ändamålsenlig introducering och uppföljning av programmet.
Programmet har utprovats i olika delar av världen och har framför allt i Norden anpassats till olika målgrupper av omsorgspersoner inom t.ex. rådgivningsverksamhet, dagvård, skola, socialt arbete och äldreomsorg.
Vägledande samspel erbjuder en teoretisk förståelseram, ett helhetsperspektiv på relationers betydelse för utveckling och lärande samt ett gemensamt språk, förhållningssätt och värdegrund för alla som jobbar med människor.
Med hjälp av Vägledande samspel kan dagvårds- och skolpersonal samt andra viktiga vuxna kring barn öka sin relationskompetens, stärka sitt positiva samspel och sin lyhördhet för barns behov och rättigheter. Programmets barnsyn är starkt kopplad till FN:s konvention om barnets rättigheter.
Vägledande samspel, som är ett sätt att förverkliga konventionen i vardagen, ger vägledning i hur man kan arbeta för att stärka dagvårdens och skolans värdegrund och göra barnkonventionen synlig i läroplanen. Vägledande samspel har ett starkt fokus på barns resurser, styrkor och möjligheter och strävar efter att stärka en positiv uppfattning om barn och unga.
Därtill vill programmet uppmuntra skol- och småbarnspedagogikens personal att hitta och tro på sin egen förmåga och sina resurser.
I Finland har även ICDP tagits i bruk inom missbruksarbete för att stöda ett positivt samspel mellan förälder och barn. Programmets respektfulla, empatiska, resurs- och relationsorienterade förhållningssätt har stärkt självkänslan och föräldraskap, positivt samspel mellan förälder och barn, samt påverkat motivationen att få en förändring till stånd gällande missbruket ICDP har tillämpats i Finland även inom specialomsorgen. Programmet främjar egenmakt och delaktighet och stöder samspelet ur både brukar- och professionellt perspektiv. Programmet ger också gemensamma värdegrundsramar i både arbete och vardag.
Eftersom Vägledande samspel betonar betydelsen av nära och tillitsfulla relationer så är programmet också användbart i de dagliga mötena med äldre, inom dagverksamhet, hemservice och äldreboende. Människors rätt till att bestämma över sina egna liv, och sin egen vardag, ska respekteras och beaktas och deras grundläggande behov av integritet behöver beaktas. Det medvetna humanistiska förhållningssätt, där människors lika värde står i centrum präglar Vägledande samspel och därmed är programmet ett utmärkt arbetsredskap då man försäkra sig om att mänskliga rättigheter följs både i teori och praktik.
Empati och resurstänkande är grundpelarna i programmet och de som utbildas inom programmet tränar sig i att se de äldre som enskilda individer med lång livserfarenhet och egna önskningar och avsikter. Personalen uppmuntras till att upptäcka och använda sig av de äldres egna resurser och att tänka sig in i hur man själv skulle vilja ha det som äldre är en viktig aspekt i arbetet.
